detnyaSverige, islam i Sverige, islamisering, svensk politik, Sverige anno 2018

Hur lätt är det att kapa ett politiskt parti?

Skåne är speciellt för det parti som längre än något annat har styrt Sverige. Det var här det började. Skåne är fortfarande partiets största distrikt. Svensk socialdemokrati är egentligen skånsk.

I Rosengård 2013 väcks en SSU-klubb till liv. Partiet har en stark förening i området, men saknar ungdomsverksamhet.
Klubben i Rosengård blir framgångsrik. Den organiserar många och i täten går en kille som heter Rizwan Elahi. Året efter väljs han till ordförande för hela SSU Malmö.
Rosengårdsgänget har märkeskläder, är första eller andra generationens invandrare.
De som  styrt SSU Malmö tidigare – låt oss kalla dem Vänstergänget – tycker snart att Rosengårdsgänget kräver för mycket inflytande, beter sig direkt okamratligt. Så uppstår maktstriden. Den har politiska inslag.
Rosengårdsgänget vill bryta den traditionella vänsterinriktning som alltid funnits i SSU Skåne.
Vänstergänget präglas av studenter, skolade i marxism, många är vita, många har medelklassbakgrund.
Striden står på årsmöten, i internval, om hur fördelningen av pengar sköts. Den eskalerar. Det värvas medlemmar. Det flyttas medlemmar. Allt för att vinna en votering.
Från en distriktsårskonferens finns en promemoria som skildrar hur en fråga om justering av röstlängden leder till fysiska hot i lokalen. Smockan hänger i luften. Mötet ajourneras.

Våren 2017 knyter SSU Malmö band med SSU Helsingborg. Tillsammans vinner de makten i distriktet.

I drygt tio års tid, från 1995, pågick där ett nationellt inbördeskrig mellan höger- och vänsterfalanger. Skåne var vänsterns viktigaste bas.
Högern styrde förbundsexpeditionen i Stockholm och pumpade in pengar i den lilla föreningen i Helsingborg ­– som redan då låg mer till höger – och försökte på så sätt ta makten i Skåne.
De som var med sitter i regeringskansliet i dag.

SSU-kriget avslutades aldrig, men en vapenvila slöts 2007, och samtidigt splittrades högern i två delar.

De tre falangerna har sedan dess verkat i ett slags traktatsdemokrati. Man har under Jytte Gutelands, Gabriel Wikströms och Philip Botströms ordförandeskap förhandlat och i avtal delat makten i stället för att vid varje meningsskiljaktighet söka votering.
Men traktatsdemokratin upplevs hämma verksamheten. Konflikten lever latent.
Högern har nyligen återförenats. När vänstern förra året förlorade SSU Skåne ruckades balansen. Kongressen samma höst blev konstig – ingen visste hur det där nya gänget från Skåne, från Rosengård, skulle rösta.

Att man centralt känt till händelserna är självklart, det är alla man ringer faktiskt överens om. Varför Philip Botström sa något annat i Studio Ett är obegripligt. Ett misstag som kan stå honom dyrt.

Vänstergänget som först förlorade makten i SSU Malmö och sedan i SSU Skåne gör gällande att människor från Rosengårdsgänget uttalat värderingar som strider mot partiets program.
Moderaterna har haft sina mutskandaler i Stockholm, den långa konflikten i deras ungdomsförbund har haft inslag av detta. Miljöpartiet har avslöjats hysa islamister. Centerpartiet likaså.
Förr om åren höll socialdemokrater med självklarhet uppsikt efter kommunistiska avvikelser – växte en förening fort, blev man misstänksam i syfte att hålla extrema vänsteråsikter borta. Den vanan saknas när det kommer till religion.
Det finns en beskrivning av konflikten – från Vänstergänget – som handlar om att partiet i staden har stöttat och hjälpt Rosengårdsgänget, just i syfte att vinna stöd i olika val.
Man pekar på vilka anställningar som har gjorts och på hur Emil Svensson, en ung person från Vänstergänget petades ner från riksdagslistan inför valet 2014 och blev utfryst och motarbetad när han försökte bedriva personvalskampanj.

Emil Svenssons mamma heter Helene Fritzon och är migrationsminister.

När Ilmar Reepalu skulle ersättas 2013 stod striden det mellan Katrin Stjernfeldt Jammeh och Andreas Schönström. Båda är i dag kommunalråd, men avgörandet som gav Stjernfeldt Jammeh den yttersta makten, var också ett vägval i inriktning.

Där Schönström representerar och har sitt stöd hos ett mer traditionellt arbetaretablissemang i staden, har Stjernfeldt Jammeh sin bas i stadens näringslivs och bland ortens unga.

Har partiet i Malmö gjort tillräckligt för att hålla rent?
Svenska partier lider sedan länge av sjunkande engagemang, ett allt lägre intresse för ideellt arbete. Det gör dem mindre motståndskraftiga.


Mansour-Ahmed SSU Skåne

Mansour Ahmed, SSU Malmö


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s